Karaktärskramp

I det tidigare avsnittet Resfeber så pratade jag om hur viktigt det är att karaktärerna i en bok förändras under berättelsens gång. Jag återkommer till detta med karaktärer därför att de i min mening är det absolut viktigaste att fokusera på när man skriver skönlitterärt. Blir läsarna inte engagerade i dina karaktärer, kommer de snabbt tröttna. Så karaktärerna måste alltså inte bara utvecklas utan även vara mångbottnade och komplexa. Men hur åstadkommer man det, hur bär man sig åt för att gestalta en människas olika sidor när man skriver?

Spegla sig i andra

Om vi hela tiden befinner oss i en karaktärs huvud och aldrig får betrakta hen utifrån, upplevs texten ofta som instängd och syrefattig – den drabbas av något som jag kallar för ”karaktärskramp”. Även om man såklart kan leka med det perspektivet, att låta läsaren se allt som händer ur protagonistens perspektiv såsom Patricia Highsmith gör med sin Tom Ripley, så tvingas Ripley likväl gång på gång konfrontera den verklighet som går på tvärs mot hans egen uppfattning. Detta därför att det bland annat är i mötet med andra som du får chansen att visa upp olika sidor av din karaktärs personlighet, när hen får reagera på ny information, måste fatta olika beslut eller helt enkelt spela det sociala spelet. Sociala interaktioner är värdefulla därför att de ger författare chansen att visa på vad för slags människa en karaktär är; det är bland annat av det skälet en bästa vän väldigt ofta finns med i böcker. De olika relationer din protagonist har ger dig möjlighet att låta hen bolla med och spegla sig i andra, och gör att du kan visa upp vad för slags liv hen lever och vilka värderingar hen har. Denna ”spegel” kan antingen bekräfta den bild karaktären har av sig själv eller tvärtom skava rejält mot den; det är en kontrast och spänning som många författare använder sig. Även om du vill skildra en väldigt ensam person, lönar det sig nästan alltid att lägga in olika möten och interaktioner som hjälper dig att måla fram och nyansera din protagonist.

Försätt dina karaktärer i olika situationer

Jag nämnde ordet ”gestalta” ovan, det som på engelska heter show, not tell: det vill säga att visa något istället för att förklara. Vad gäller detta att skildra karaktärer så vill ju ingen författare förklara hur de fungerar för läsarna utan istället illustrera detta, och helst av allt efterhand visa på protagonistens komplexitet, hur nyanserad och sammansatt hen är. Ett sätt att göra detta är att försätta din huvudperson (och även andra karaktärer naturligtvis) i olika situationer så att hen får agera och reagera på det som händer. De val vi gör i livet definierar oss, och så är det även i litteraturen. Om din protagonist befinner sig i en situation där hen blir offentligt förödmjukad till exempel, hur reagerar hen då? Med ilska, med att börja gråta, får hen panik eller reagerar hen tvärtom inte alls, uppvisar iskallt lugn? Genom att försätta din karaktär i en sådan här sits och i andra olika sammanhang ger du läsaren nycklar till hens karaktär, olika pusselbitar som förhoppningsvis målar upp en bild av en hel människa.

Vill du ha fler skrivtips? Kolla in min guide till att redigera som ett proffs: https://www.marginaledits.com/redigeradinegentextguide

Vill du anlita mig som lektör? Kontakta mig på marginaledits@outlook.com