Vetgirighet

Ibland så fångas vi inte av en bok vi valt att läsa, vi dras inte in i historien och känner inte att den engagerar. Jag har tidigare pratat om smärtpunkter och om att läsarna vill lära känna karaktärerna på djupet, men en generell fråga som är bra att ha i åtanke när man skriver är: Vad vill läsaren få reda på? Svaret på det kan handla om alltifrån vem mördaren är till just karaktärerna, vad som hänt i det förflutna eller kommer hända i framtiden, men det viktiga i sammanhanget är att något står på spel, att ett avslöjande väntar runt hörnet. Därför är det ofta bra att som författare portionera ut information, om handlingar och skeenden såväl som karaktärer. Om vi hela tiden har klart för oss vad som händer och varför när vi läser, blir vi lätt uttråkade – det finns inget som sporrar oss att läsa vidare.

Låt läsaren vara med och lägga pusslet

Som läsare vill man vara delaktig i historien; dels upptäcka saker tillsammans med karaktärerna, dels känna att man själv är med och lägger pusslet, kommer närmare upplösningen. Ingen gillar att bli skriven på näsan, och precis som vi vill undvika överflödiga adverb som säger allt rakt ut, så vill vi undvika en intrig och dramaturgi som inte lämnar något utrymme för fantasin. Om läsaren känner att hen får vara med och lösa gåtan, bidra till att fylla i bilderna du som författare målat upp, blir hen automatiskt mer engagerad i berättelsen. Därför är det viktigt att lämna utrymme för tolkning, att jobba med antydningar och se till att texten inte blir överförklarande. Tvetydighet är aldrig något dåligt när man skriver, och gör inte misstaget att underskatta dina läsare. Var heller inte rädd för att låta dem sväva i ovisshet under en tid – oväntade vändningar och chockerande avslöjanden blir ofta just oväntade och chockerande för att du som författare undanhållit viss information eller låtit läsarna se det som händer ur ett perspektiv av många. Man vill dock självklart inte att läsarna ska känna sig lurade, utan det jag pratar om här handlar om att vänta med att lägga den sista pusselbiten som gör att en helt ny bild framträder. Lättare sagt än gjort såklart, men om man har i åtanke att allt inte behöver uttalas och förklaras så fort det sker, så hjälper det ofta en bit på vägen.

Lägg inte alla ägg i samma korg

Om du har skrivit en deckare så går den huvudsakliga gåtan i din bok antagligen ut på frågan: Vem är mördaren? Men det räcker inte med denna enda handlingstråd, för om du satsat allt på detta enda kort kommer det inte finnas något kvar för läsarna att upptäcka eller få reda på efter att mördarens identitet röjts. Glöm inte att jobba med karaktärerna och andra skeenden som har olika konsekvenser, och som kan fånga läsarnas intresse även efter att det stora avslöjandet skett. Det måste finnas andra saker som de är fortsatt nyfikna på, att inte bara en utan flera trådar behöver nystas upp och knytas ihop. Fundera på hur du kan hålla uppe spänningen och se till att tempot är fortsatt högt ända in i mål genom att fråga dig: Vad vill läsaren få reda på nu, vad återstår att utforska?

Vill du ha fler skrivtips? Kolla in min guide till att redigera som ett proffs: https://www.marginaledits.com/redigeradinegentextguide

Vill du anlita mig som lektör? Kontakta mig på marginaledits@outlook.com