Gestaltningsgissel

Skönlitterära verk bygger i stor utsträckning på gestaltning, men det är lättare sagt än gjort att få till det klassiska show, not tell – att visa istället för att förklara. Rent generellt vad gäller gestaltning så brukar jag beskriva det som att man skriver: "Hon knöt näven i fickan" istället för: "Hon var rasande", det vill säga att man visar vad karaktären känner istället för att förklara det för läsaren. Med det sagt är det såklart inte fel att skriva ut att någon är rasande i en bok, det kan vara nog så kärnfullt, men ett bra, levande berättande bygger ofta på att sådana yttranden kompletteras med gestaltning som väcker gensvar hos läsaren, får hen att inte bara förstå det som händer utan känna det.

Försätt karaktärerna i konkreta situationer

En smidig genväg till bra gestaltning är i min mening att försätta karaktärerna i konkreta situationer så att de får agera och reagera. Om din protagonist till exempel är väldigt blyg och du vill visa – gestalta – det, är ett bra sätt att göra det på att tvinga hen att interagera med andra människor. Kanske tvingas din protagonist gå på en blinddejt, något som för de flesta människor visserligen kan vara lite jobbigt men som för en blyg person är ett rent helvete. Detta kan du då gestalta genom kroppsliga reaktioner jämte tankar och intryck, som att hen svettas, har en klump i magen, är alldeles stel i kroppen eller sväljer hårt. Tack vare sådana här scener, som visar hur karaktärerna beter sig i olika situationer och som du kan levandegöra med konkreta detaljer, lär läsaren känna dem och kommer dem närmare. Tänk på vad just dina karaktärer brottas med och vad de kan vara med om som belyser, synliggör och framhäver detta.

Överförklara inte

När du gestaltar, lita på att bilden du målar upp förmedlar det du vill säga och låt den tala för sig själv. Det är frestande att lägga till förklaringar, men tänk på att less is more och att en gestaltande mening sällan behöver följas av en mening som förklarar det som redan framgår – det blir inte bara tårta på tårta, läsaren känner sig också lätt dumförklarad. Jämför:

Rita kände tårarna bränna mot ögonlocken. Hon var ledsen och sårad.

Och bara:

Rita kände tårarna bränna mot ögonlocken.

Den andra meningen behövs inte, eftersom det som sägs där redan framgår av den första. När gestaltningen sitter behövs sällan ett förtydligande, och det som läsaren själv får tolka, uppfatta och komma fram till stannar ofta kvar längst och gör störst intryck.

Vill du ha fler skrivtips? Kolla in min guide till att redigera som ett proffs: https://www.marginaledits.com/redigeradinegentextguide

Vill du anlita mig som lektör? Kontakta mig på marginaledits@outlook.com